Till Sofijahs minne

Mina systrar var det bästa man kunnat önska sig. Nu när dom är borta så känns det tomt.
Jag ska leva vidare, det hade dom velat, med tanken om dom.   ♥
När Hilda dog var det ju jag som körde. Jag känner mig som en mördare, för det är ju sant, jag dödade min egen syster.
Inte med vilja, men när jag hörde smällen, Hilda och Sofijahs skrik, då förstog jag att det inte kunde få ett lyckligt slut.
Innan Sofijah dog visste jag att hon mådde dåligt, men inte så dåligt att det skulle bli såhär. Jag trodde att hon var stor nog att leva vidare. Men tydligen inte. Jag borde stöttat henne mer och gett henne lite mer support... För att då kanske hon levat idag. 
Som storebror måste man vara en bra förebild för sina yngre syskon, nu har jag ju inga kvar.
Så på lördag tänder jag och min flickvän två ljus för mina underbara systrar. Till Hilda och Sofijahs minne.
Jag älskar er min änglar.
Eran Jason finns alltid här för er, vad det än är.

Jason. ( A )