Systrar kom tillbaka!
Mina systrar var det bästa man kunnat önska sig. Nu när dom är borta så känns det tomt.
Jag ska leva vidare, det hade dom velat, med tanken om dom. ♥
När Hilda dog var det ju jag som körde. Jag känner mig som en mördare, för det är ju sant, jag dödade min egen syster.
Inte med vilja, men när jag hörde smällen, Hilda och Sofijahs skrik, då förstog jag att det inte kunde få ett lyckligt slut.
Innan Sofijah dog visste jag att hon mådde dåligt, men inte så dåligt att det skulle bli såhär. Jag trodde att hon var stor nog att leva vidare. Men tydligen inte. Jag borde stöttat henne mer och gett henne lite mer support... För att då kanske hon levat idag.
Som storebror måste man vara en bra förebild för sina yngre syskon, nu har jag ju inga kvar.
Så på lördag tänder jag och min flickvän två ljus för mina underbara systrar. Till Hilda och Sofijahs minne.
Jag älskar er min änglar.
Eran Jason finns alltid här för er, vad det än är.
Jason. ( A )
Relationerna inom familjen
När Sofijah var 11 år började hon bråka jättemycket med sin pappa, Danny.
Dom grälade ofta, ibland flera gånger per dag. När inte Danny stog ut längre sa han att han inte ville veta av Sofijah längre... Tro d lr ej men han vill inte vara Sofijahs pappa längre, han hatade henne!
Ur Sofijahs blogg:
9 December 2007
"D känns inte rätt, jag vet inte riktigt hur jag kan leva med dom hårda orden. Jag borde säga ifrån men jag vågar inte, d skär inom mej när jag lyssnar på all skit som jag tar emot från honom. Mamma gör inget, Jason gör inget och Hilda är för liten för att förstå. Jag har levt med d i 2 år nu... Men d fixar sej säkert på något sätt och jag hoppas att d inte behövs ett mirakel för att han ska börja älska mej igen."
Denna tragiska historia mellan dotter och far ledde bara till en ända sak... Självmordstankar!
Vila i frid Sofijah!
Tova.
Ur Sofijahs blogg
19.15
"Jag vet inte om d finns någon mening med livet längre. Min syrra dog igår. Hon blev 8 år...
Jag vill hälsa på henne uppe i himlen men jag vet att d inte går. Om jag inte gör d som jag har tänkt på så länge...
Ända sedan jag fick anorexia förra året så har jag tänkt på vad fan jag håller på med. Jag sätter mej själv och min kropp på pröving! Mina vänner och min familj frågar mej om jag verkligen är riktigt frisk.
Och just nu, sedan igår, så dricker jag. Jag vet att d inte är rätt men vad fan ska jag annars göra. Jag röker oxå... Felåt, men d är för fan mitt liv! Jag är så jävla ledsen att jag håller på så här.
Jag längtar till imorn, då är d fredag och fest! Jag ska fan supa mej full, då blir jag sådär glad och härlig...
Haha!
Jag ska gå nu.
Kram eran Sofijah!"
Kära läsare, bara så ni vet: Den här bloggen handlar inte om mej.
Om d står "Ur Sofijahs blogg" så har jag tagit inlägg från hennes blogg, bara så att ni kan få en inblick hur hennes liv verkligen var. Jag skulle aldrig tex. dricka alkohol!
Just nu är du en ängel i himlen
Hon var född den 1 juli 1994.
Min vän, Sofijah Charlotte Melander, dog den 19 oktober 2008.
Självmord.
Hon fick diagnosen anorexia för 1,5 år sedan.
I maj i år dog hennes syster, Hilda Sofijah Melander, i en bilolycka.
Då blev Sofijah så förkrossad att hon började dricka alkohol.
Hon fick tyvärr bara 14 år här på jorden, hon snackade ofta om att livet var värdelöst och så...
Vi som verkligen kände henne trodde att hon skämtade till en början men vi insåg sedan att hon var allvarlig.
Just nu är hon en ängel i himlen.
Om d är något speciellt som ni undrar så är d bara att maila mej, som är ägare av denna blogg:
[email protected]
Vi accepterar inga kränkande kommentarer, bara så ni vet.
Tova.
